onsdag 9 juli 2014

Vår växthustunnel

Tidigare i våras råkade jag i en grupp på Facebook se ett inlägg om att bygga egen växthustunnel på ett enkelt vis. Inlägget kom från Elisabeth Adamsson som driver Lisas Trädgård, en plantskola i Mariestad.
Jag hade sett Lisas växthustunnlar tidigare i hennes blogg och inspirerats av dem redan då. Jag visade bilderna på växthuset för A och strax var bygget igång.

Jag hittar dessvärre inte Lisas beskrivning på Facebook igen och kan inte dela med mig av den.
Vi gjorde själva så här:

Material:
Armeringsmattor 4,85x2,25m, 5/200mm - 3 st
Regel: "2 tum 2" och "2 tum 4"
Väderbeständing byggplast.

Först slog vi ned stolpar av 2 tum 2 regel med jämna mellanrum vilka skulle bilda tunnelns ena långsida.
Därefter måttade vi ut med en armeringsmatta hur bred och hög vi ville att tunneln skulle vara. Vi insåg att tunneln skulle bli lägre än vad vi ville och därför slog vi fast en regel 15-20 cm över mark vilken mattan skulle vila på. Vi gjorde likadant på motsatta sidan (tunneln är ca 2 m bred) och därefter böjde vi näten mellan de nedslagna reglarna, i skarvarna använde vi buntband och spikade sedan fast dem i reglarna med märlor.




Därefter spände vi fast presenningen vilken var precis lagom i storlek med lite invik på varje kortsida och sköt fast den i de tvärgående reglarna. (I Lisas beskrivning så ligger presenningen löst mellan nätet och de nedslagna stolparna och nätet är inte heller fastsatt.)




Jag kände mig lite kluven till presenningen och insåg senare att jag hade valt en som var tätare per kvm än de som Lisa använt. Eftersom jag ville ha så mycket ljusinsläpp som möjligt bytte vi istället ut allt till väderbeständig byggplast. En rulle av den bredd och längd jag köpte räckte till både tunnel och gavlar.
Bäst hade såklart varit att använda växthusfolie men nu blev valet det lite mer ekonomiska, åtminstone på kort sikt. Väderbeständig byggplast köper du på de flesta byggvaruhus, Växthusfolie kan du till exempel köpa här.
Lisa har sina gavlar öppna och täcker igen dem med en mindre presenning. Jag ville ha en öppning där jag kunde öppna och stänga lite mer "kontrollerat" och byggde liksom en dörrpost med en upprullningsbar dörr av plast. Gissningsvis på bekostnad av ventilationen men hittills så har det fungerat bra.




Inne i växthuset har jag valt att ha en del där jag kan odla direkt i jorden och en del som är täckt med markväv. Där har jag plats för att driva upp plantor om våren och kan sedan odla i krukor under sommaren och vinterförvara perenner i kruka t ex.
Jag gjorde ramar av reglar (2 tum 4) med en mittgång med plats för skottkärra i fall det skulle finnas behov.

Hur har jag då använt växthustunneln sedan den byggdes?
Först av allt har jag förvarat och drivit sommarblommor till skolans Tematrädgårdar (YH Enköping) vilka skulle planteras ut först den 18/6. Jag har haft noga koll på nattemperaturen och när det har krupit ned mot nollan har jag täckt med fiberduk inne i tunneln. Det har fungerat bra, någon stackars klockranka som inte varit helt täckt fick en del blad skadade av kylan.
Eftersom jag bytte till byggplast har jag ibland fått skugga tunneln då det ibland blir runt 40 grader varmt däri.




Växterna klarar av det om jag passar på med vattning men det är inte den ultimata temperaturen för en växt att utvecklas i.
Jag har öppet även om nätterna för att det inte ska bli allt för mycket kondens i tunneln.
Nu har de flesta sommarblommorna fått lämna tunneln och lämna plats för tomater och gurka som jag hoppas ska utvecklas väl och ge massor av skörd.



Tomater å ena sidan odlade i kruka...


å andra sidan odlade i jord.



Skuggning med bambumatta. 
I  början av säsongen har jag istället dragit vit presenning över hela tunneln


Min slutsats vad det gäller bygget: Ett enkelt bygge som kanske kostade ca 1500:- att få ihop. Nämnas bör att vi har skjutit ihop alla reglar med spikpistol och det underlättar ju arbetet en hel del. Men... enligt Lisas beskrivning är det inte en spik använd, om jag inte minns fel, och presenningen går att ta av under vintern. 

Som jag säger väldigt lite ansträngning för väldigt mycket glädje. Och någon fel på tillväxten i tunneln är det inte :-)

En fortsatt skön sommar till er alla


önskar


Anna

tisdag 24 juni 2014

Sagolika trädgårdar

Förra veckan hade vi invigning på skolans Tematrädgårdar i Enköping. Ett projekt som bitvis har varit slitigt och intensivt men framför allt mycket mycket roligt.
Trädgårdarna som är fem stycken består av en ruta på ca 64 kvm och klassen delas in i grupper, en för varje trädgård. I mitten av förra terminen började vi spåna på tema och snart enades vi om Sagor. Namnet för trädgårdarna blev "Det var en gång" - väldigt passande eftersom det löper en gång rakt genom alla trädgårdar. Planeringen satte igång och det surrade som i små bikupor i de olika grupperna.
Under våren hade vi presentation för kommunen, på vilkens mark trädgårdarna ligger och som dessutom sponsrar med jord, täckbark, stenmjöl och i år en hel del växter.
Inte ett öre finns det att bygga trädgårdarna av utan för att komma till ett slutresultat är det helt avhängt att vi hittar sponsorer. Förra året räknade man med att varje trädgård inklusive arbetskostnader kostar ca 200 000 kr.

Min grupp valde att göra en trädgård med inspiration från de "romantiska" sagorna, fyllda med prinsar, prinsessor, elaka häxor, onda drottningar, féerr och en och annan groda. Namnet på trädgården blev Törnrosas Trädgård (också namnet på en annan trädgårdsblogg för er som känner till den). Övriga grupper bestämde sig för: Robin Hood, Trollkarlen från Oz, Tusen och en natt och Trollskog med inspiration från John Bauers sagovärld.

Illustrationsplan - Törnrosas Trädgård


I början av juni var det dags att börja i iordningställa trädgårdarna. Tillsammans med vår gestaltningslärare Bodil Dahlman (Broholms arkitekter) och Tomas Johansson (Kolarviks Sten och Trädgård) vilka var projektledare satte vi spaden i jorden. Eller spaden och spaden... Visst har vi handgrävt men vi hade också viss hjälp av Tomas i grävaren.




Jag måste säga att det har varit en sann tillfredsställelse att se hur trädgården har växt fram. Det som från början har varit en växtlista, en illustrationsplan och en planteringsplan på papper har tagit form och blivit precis som vi i gruppen har tänkt oss. Visst, lite modifiering och omtänk blir det på vägen när man står utan x antal växter som vi hade haft med i vår planering men inte kunnat vaska fram genom sponsring.
I januari när vi hade anläggningkurs hos Kolarviks Sten och Trädgård gick vi iväg till trädgårdarna för att titta på proportionerna i verkligheten. Gul sprayfärg i snö... kanske inte det mest lyckade valet ;-)
I juni var det dags att spraya upp ytan igen, schakta bort jord eller lägga till beroende på hur trädgården slutligen skulle se ut.





Så satte bygget i gång på allvar. Emelie och Simon mäter med laser för att väga in ytan där brunnen ska stå. Stenmjölet vibreras och packas med så kallad padda innan det är dags att sätta sten.




 Bodil ser till att vi är noga med att få brunnen riktigt rund i formen. Kicki justerar.



I ena hörnet av trädgården en trappa. Uppe på trappan skulle det sedan enligt planerna stå en säng.




Jag byggde tidigare i våras en enkel polytunnel hemma i trädgården. I den har jag förvarat en del växter från olika sponsorer och drivit upp lite själv. Bilen har varit ganska välfylld på väg till Enköping. Inte bara en vända...









Och bygget fortsätter. Vad är den romantiska sagan utan inslag av det onda, det mörka. I ena hörnet av trädgården bygger vi upp den elaka drottningens torn.




Tematrädgårdarnarna brukar få stå orörda utan särskilt mycket förstörelse. Vi fann dock annat än önskepengar i vår brunn en dag när vi kom. Pumpen klarade sig dock utan skador.




Här nedan följer en liten bildkavalkad av hur vår trädgård såg ut på invigningsdagen. Det blå "vattnet" skulle från början ha varit en flod av växter men i brist på sådana så hittade vi istället ett företag i småland som sålde färgad dekorationsflis. LW flis är värda att nämnas då de körde själva alla milen från Virserum till Strängnäs med flisen för att sponsra oss. Många tyckte kanske att det blå var en liten chock i trädgården men jag tycker att blev superfint och en bra kontrast mot all blomster.
Den vackra bron.... Den har min käre A byggt :-)


På bågarna bakom brunnen kommer det att klättra blå klockranka
- Cobea scandens

Blå lobelia Lobelia erinus på tillväxt intill bäcken.

 Bäcken skummar ut i en våg av snötörel Euphorbia 'Diamond Frost'

 Kanske är det Törnrosa själv som vilar i blomsterbädden?

 En sommarblomsäng intill önskebrunnen.

Törnrosas Trädgård - på tillväxt.

Här kan se bilder förra årets tematrädgårdar och vill ni läsa mer om "Det var en gång" så kan ni göra det i vår blogg om trädgårdarna. Nu återstår för mig lite skolarbete att ta igen efter en månads sjukskrivning i vintras. Sedan kan jag ta sommar. Kanske att det hinns med lite mer bloggande då, från den egna trädgården? Hoppas det.

En önskan om en god sommar till er alla.
På återseende

Anna

tisdag 1 april 2014

Stök i egna täppan

Sedan jag fick barn har jag fått vänja mig vid att få saker och ting gjorda snuttvis. Det som tidigare gjordes klart på en helg får nu strös ut över en längre tidsperiod. I min hjärna pågår ständiga tankar om hur jag vill bygga upp trädgården. Förhoppningsvis är jag så pass färdig i tanken när det finns tid, att det bara är att sätta igång, jobba på och slutföra...

Intill odlingarna har jag tänkt att jag på sikt skulle vilja ha en rosenträdgård, eller i alla fall en rosenrabatt. Dessvärre är det en del av trädgården som ligger länge i skugga under våren och det tar tid innan jorden värms upp just här. Inte det mest idealiska kanske. Jag tänker i alla fall försöka och vill få till en något upphöjd bädd att plantera rosor och andra växter i. Så, min tanke är att jag på platsen gör ett par odlingslimpor, odlar frilandsgurka och squash och andra grödor under några år och planterar mina rosor när allt material har brutits ned till prima jord.

Odlingslimpan

Så här gjorde jag. Jag grävde av den översta svålen, som i vår trädgård mest består av mossa, och lade den åt sidan så länge. I botten, ca 50 cm la jag kvistar och ris. Det här gör man för att det ska komma in syre i odlingslimpan, eller "komposten" om man så vill, för det är ju egentligen det det är -  en öppen kompost som man odlar i medan materialet bryts ned.




Hallonsnåret gallrades ut på gammal ved och perenner klipptes i mindre bitar och lades på hög.
Nog kunde jag varit mer noga och klippt/brutit riset i mindre bitar men som sagt, tiden är begränsad och jag tror nog att det blir bra i slutändan i alla fall.




Sedan lade jag tillbaka "grässvålen" igen, upp och ned på riset. Och fyllde därefter på med löv i ca 30 cm.




Runt omkring limpan har jag lagt tidningar för att hindra ogräs att växa sig in i limpan. På sikt ska jag tänka ut en rotspärr för att slippa ha kvickrot och annat bös i rabatten.





När man lägger en odlingslimpa kan det vara idé att göra det på hösten för då är det lättare att få tag på organiskt material, t ex gräsklipp, växtrester från odlingarna, ogräsrens etc. Det är ju grönt material och innehåller en del kväve. Träden drar ju in kvävet på hösten och löven som jag har använt innehåller till största delen kol. Därför kommer jag att slänga på en del hönsgödsel för att öka balansen mellan kol, kväve och syre så att nedbrytningen så småningom kommer i gång. Ovanpå det lägger jag sedan halvt nedbruten kompost (10-15 cm) och ovanpå det ett lager jord (5 cm). Sedan kommer jag att lägga ett lager med halm ovanpå alltihop. Förhoppningsvis lyckas jag att slutföra odlingslimpa nummer ett i helgen, det återstår att se.

Nu är det dags att göra kväll.
Ha det gott!
önskar

Anna



lördag 8 mars 2014

Ju mer man lär....

... desto mer förstår man vad lite man kan.

Eller, i alla fall så känner jag det. Just nu har vi barrträd på schemat i lignoskursen på skolan. När jag visade upp ett flertal kvistar hemma för A sa han "0j! Finns det så många?" och då var det väl ändå bara en bråkdel av olika arter. Jag har följt Trädgårdskampen här hemma och har i samband med det också sett i en del sociala medier, hur många andra trädgårdsintresserade har önskat sig ett mer "matnyttigt" trädgårdsprogram. Jag är i alla fall imponerad av alla deltagares stora kunnande i mångt och mycket. Att känna igen blad, namnge dem och para ihop dem med en stam som man inte får gå i närkamp med är inte särskilt lätt till exempel. Däremot kan jag hålla med om att ett program där man själv kanske kan få lite mer lärdom på kuppen är eftersträvansvärt. Jag hinner inte med att förkovra mig så mycket mer än i skolarbetet. Men ska kolla upp det nya forumet som är i startgroparna: OdlingsTV.

Annars då?

Visst kan man säga att våren är här på riktigt. Lärka och tofsvipa har anlänt, Bina är ute ur sina kupor och duvhöken har gjort sitt första besök. Det sistnämnda är en tråkig historia för vi blev av med den fina tuppen Emil i går. Jag gjorde ett misstag som släppte ut honom tillsammans med hönorna i trädgården. Emil var skadad efter ett tuppslagsmål och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag inte borde släppa ut men... jag hade ju inte sett höken sedan i höstas. Stort misstag. Unge herr Salix som i princip hade huvudet på huggkubben, eftersom jag skulle bli tvungen att välja vilken tupp som skulle gå kvar efter slagsmålet, får nu axla Emils mantel. När han har vuxit i kostymen blir det nog bra det med.



R.I.P Emil

Det kliar verkligen i fingrarna över att komma i gång i trädgården. Rabarbern syns mer och mer. Tulpanerna sticker upp och snödroppar och krokus blommar. Jag har gett mig på att stamma upp en fläder och skära ur en häckkaragan när klådan i fingrarna har blivit för stor.
Vad det finns för planer för trädgården i år...
Det får ni läsa i nästa inlägg.

Ha det gott!
önskar

Anna

fredag 28 februari 2014

Att föregå med dåligt exempel…

Vad lär man sig inte mer av än av sina misstag? Det bästa är ju dock om man kan lära sig av andras och slippa klanta till det själv.
Här på Lill-Hasta har vi äppelträd som är, skulle jag gissa, drygt hundra år gamla. När gårdar skiftades under 1800-talet var det inte ovanligt att man fick bidrag genom hushållningssällskapen för att plantera fruktträd. Om det är så med våra träd vet jag inte men gissningsvis är de planterade strax efter att huset flyttats efter skiftet. Att de är gamla råder det inget tvivel om men hur gamla…

För så där ett tjugotal år sedan så lät man någon gå lös på träden med motorsåg. Gissningsvis ville man få ned dem på höjden och minska kronan. Föga anade man då, att man med ett sådant ingrepp säkert har förkortat trädens livslängd avsevärt. När man kapar en sidogren på ett träd ska man vara noga så att man inte skadar grenkragen. Gör man rätt så har trädet en möjlighet att själv valla över skadan för att skydda sig mot skador och sjukdomar. När man toppkapar en gren finns ingen möjlighet till övervallning och såret lämnas helt öppet - en säker inkörsport för röta.

Ni kan själva se resultatet av den "beskärning" eller, låt oss kalla det "stympning" som gjordes. Grenarna har fläkt av barken en lång bit ned på stammen och trädet har tillfogats så stora sår så att det omöjligt kan läka.



Sågar man mer än 10 centimeter i diameter bildas svårläkta sår och röta kan fritt spridas i veden. På bilderna nedan ser man tydligt rötangreppen. På flera ställen sitter inte ens den avkapade grenen kvar utan det återstår bara ett hål...




Nedan är det träd som är mest illa däran. Kronan kämpar dock kvar på den stam som återstår. Snacka om överlevnadsinstinkt!


  



På en del träd finns det bara ett skal kvar och där veden funnits är det tomt. Anledningen till att trädet inte dör är att dess transportsystem går precis innanför barken. Trädet överlever alltså utan den gamla veden men det är klart, stabiliteten är inte så mycket att tala om.


  
   

Ofta tror man kanske att trädet slutar att växa på höjden när man toppkapar men det är alltid någon annan gren som tar över och fortsätter trädets strävan uppåt. Ibland kan man se en gammal granhäck som inte är kapad i tid och misskött . Träden står stympade men snart tar någon av de översta grenarna vid och börjar växa uppåt. Päron är ett kraftigväxande träd har en genomgående stam. Toppar man päronträdet har man snart vattenskott som tar över och håller man inte efter då har man snart flera stammar, istället för en.

Gör du kraftig beskärning i ett fruktträd kan man räkna med en uppsjö av vattenskott. När trädet skjuter vattenskott är det en försvarsmekanism. Den vill ta igen all den förlorade bladmassan som behövs för att försörja trädet genom fotosyntesen.




För att slippa så mycket vattenskott beskär man bäst i JAS, vilket man ska göra på gamla och sjuka träd. Har man ett yngre träd som man vill få tillväxt på så kan man skära på vårvintern.


Våra träd har nog, trots allt, några år kvar på nacken. En del av dem ger god frukt och jag ska försöka att ge dem en så god ålderdom som de förtjänar efter lång och trogen tjänst. Till sensommaren kommer jag att försiktigt börja glesa bland alla vattenskotten för att få in mer ljus i kronorna. Successivt kommer vi att byta ut träden för att få in nya i trädgården. Några av de gamla trotjänarna hoppas jag dock håller sig vid liv ett tag till. 

Ha det gott!
önskar

Anna

onsdag 26 februari 2014

Längtan...

Nu går jag förvisso en utbildning med inriktning på växtkunskap - lignoser, sommarblommor, perenner, lök och knöl. Det är otroligt roligt att lära mer och nytt. Gestaltning, anläggning, osv.
Vad som inte ingår i utbildningen men som ligger mig varmt om hjärtat är grönsaksodling. Det var också med just grönsaker som mitt intresse för trädgård startade. Nu går jag här och spanar efter att rabarbern ska sticka upp ur jorden och när jag var ute senast så hade den faktiskt kikat upp. Glädje!

När vi flyttade till Lill-Hasta var rabarber i princip det enda som var planterat. Jag grävde upp lite i taget av gräsmattan för att jordslå annat som senare skulle få sin "rätta" plats.




Bilden ovan är tagen i juni 2009 och bilden nedan är tagen i juli 2012. Ett vilt kaos av perenner.  :-)




Jag blandar gärna in blommor bland odlingarna. Inte bara sommarblommor utan också perenner. Sedan ett par år tillbaka står det strandiris - iris sibirica - bland pallkragarna. Förra året fick den sällskap av den vita formen av röd rudbeckia - Echinacea purpurea - inget som syns på bilden dock.




Längre bak kan man se en honungssalvia - Salvia x superba -  och snett bakom den en ålandsrot - Inula helenium. Är man uppmärksam kan man också se att det bakom salvian står ännu ett stånd med rabarber. Av okänd sort men med subergoda rabarber.

Nu är längtan efter sommar och trädgårdsarbete stor. Värme, sol och med jord under naglarna :-) Jag har varit dålig med planeringen för odlingarna och det får bli som det blir. Det som hinns med mellan studierna och småbarnsliv hinns med. Jag skulle gärna vilja göra en odlingslimpa främst för att få material till jordförbättring. Hallonriset ska sparas för att lägga i botten och grannar runt omkring har hästgödsel så, det borde väl gå att få till, även om jag kanske borde gjort det i höstas egentligen. Vi får se, vad det blir av det hela...

Ha det gott!
önskar

Anna

fredag 21 februari 2014

Säkerhetskopiera bloggen

Många är säkert medvetna om att "Slottsträdgårdsmästaren" och författaren till boken "Stockholms gröna rum" - Hasse Wester har fått sitt Googlekonto kapat och hans fina blogg, med samma namn som boken, är borta för gott. På Facebook har man kunnat läsa hur Hasse desperat försöker få tag på Google för att kunna återställa bloggen igen - dessvärre utan framgång. En grupp på FB har startats för att samla ihop så många namn som möjligt i hopp om att kunna påverka Google. Där kan man läsa:

Den 19 februari blev Slottsträdgårdsmästarens Googlekonto kapat och detta fick som resultat att även hans älskade blogg, Stockholms gröna rum, försvann. Google hävdar att de inte vill ge Hasse tillbaka åtkomsten för den blogg han lagt ner så mycket kärlek och arbete på. En blogg som är en nödvändighet för alla trädgårdsälskare.


Profilbild från Facebookgruppen "Stockholms gröna rum"


Många gånger när jag har googlat på någon växt har jag hamnat i bloggen och fått massor av matnyttig information från sakkunnige Hasse. Trädgårdsbloggar är i allmänhet alltid trevliga att besöka, "Stockholms gröna rum" har varit det i synnerhet.

Förhoppningsvis vinner Hasse sin kamp mot Google och vi andra får nöjet och glädjen att återse den gamla bloggen. Om inte annat hoppas jag att Hasse känner kraft att starta på nytt för hans kunnande är viktigt och hans blogg en stor källa till inspiration. Vad Hasse troligen inte visste och gissningsvis inte så många av oss andra heller vet är att man faktiskt kan göra en backup på sin blogg. Om den på något vis skulle försvinna så har man möjlighet att återställa den igen. Tips och förklaringar på hur man gör hittar ni på bloggen Fixa Din Blogspot. Länk till inlägget hittar du här. Inlägget har ett par år på nacken men jag hoppas att man fortfarande går till väga på samma sätt. Anneli som driver bloggen förklarar i inlägget på ett pedagogiskt vis hur man gör.

Det här är såklart ingen tröst för Hasse men om det kan rädda någon annan värdefull blogg från att försvinna ut i cyberrymden så...

Ha det gott i vårvintern
önskar

Anna