tisdagen den 1:e april 2014

Stök i egna täppan

Sedan jag fick barn har jag fått vänja mig vid att få saker och ting gjorda snuttvis. Det som tidigare gjordes klart på en helg får nu strös ut över en längre tidsperiod. I min hjärna pågår ständiga tankar om hur jag vill bygga upp trädgården. Förhoppningsvis är jag så pass färdig i tanken när det finns tid, att det bara är att sätta igång, jobba på och slutföra...

Intill odlingarna har jag tänkt att jag på sikt skulle vilja ha en rosenträdgård, eller i alla fall en rosenrabatt. Dessvärre är det en del av trädgården som ligger länge i skugga under våren och det tar tid innan jorden värms upp just här. Inte det mest idealiska kanske. Jag tänker i alla fall försöka och vill få till en något upphöjd bädd att plantera rosor och andra växter i. Så, min tanke är att jag på platsen gör ett par odlingslimpor, odlar frilandsgurka och squash och andra grödor under några år och planterar mina rosor när allt material har brutits ned till prima jord.

Odlingslimpan

Så här gjorde jag. Jag grävde av den översta svålen, som i vår trädgård mest består av mossa, och lade den åt sidan så länge. I botten, ca 50 cm la jag kvistar och ris. Det här gör man för att det ska komma in syre i odlingslimpan, eller "komposten" om man så vill, för det är ju egentligen det det är -  en öppen kompost som man odlar i medan materialet bryts ned.




Hallonsnåret gallrades ut på gammal ved och perenner klipptes i mindre bitar och lades på hög.
Nog kunde jag varit mer noga och klippt/brutit riset i mindre bitar men som sagt, tiden är begränsad och jag tror nog att det blir bra i slutändan i alla fall.




Sedan lade jag tillbaka "grässvålen" igen, upp och ned på riset. Och fyllde därefter på med löv i ca 30 cm.




Runt omkring limpan har jag lagt tidningar för att hindra ogräs att växa sig in i limpan. På sikt ska jag tänka ut en rotspärr för att slippa ha kvickrot och annat bös i rabatten.





När man lägger en odlingslimpa kan det vara idé att göra det på hösten för då är det lättare att få tag på organiskt material, t ex gräsklipp, växtrester från odlingarna, ogräsrens etc. Det är ju grönt material och innehåller en del kväve. Träden drar ju in kvävet på hösten och löven som jag har använt innehåller till största delen kol. Därför kommer jag att slänga på en del hönsgödsel för att öka balansen mellan kol, kväve och syre så att nedbrytningen så småningom kommer i gång. Ovanpå det lägger jag sedan halvt nedbruten kompost (10-15 cm) och ovanpå det ett lager jord (5 cm). Sedan kommer jag att lägga ett lager med halm ovanpå alltihop. Förhoppningsvis lyckas jag att slutföra odlingslimpa nummer ett i helgen, det återstår att se.

Nu är det dags att göra kväll.
Ha det gott!
önskar

Anna



lördagen den 8:e mars 2014

Ju mer man lär....

... desto mer förstår man vad lite man kan.

Eller, i alla fall så känner jag det. Just nu har vi barrträd på schemat i lignoskursen på skolan. När jag visade upp ett flertal kvistar hemma för A sa han "0j! Finns det så många?" och då var det väl ändå bara en bråkdel av olika arter. Jag har följt Trädgårdskampen här hemma och har i samband med det också sett i en del sociala medier, hur många andra trädgårdsintresserade har önskat sig ett mer "matnyttigt" trädgårdsprogram. Jag är i alla fall imponerad av alla deltagares stora kunnande i mångt och mycket. Att känna igen blad, namnge dem och para ihop dem med en stam som man inte får gå i närkamp med är inte särskilt lätt till exempel. Däremot kan jag hålla med om att ett program där man själv kanske kan få lite mer lärdom på kuppen är eftersträvansvärt. Jag hinner inte med att förkovra mig så mycket mer än i skolarbetet. Men ska kolla upp det nya forumet som är i startgroparna: OdlingsTV.

Annars då?

Visst kan man säga att våren är här på riktigt. Lärka och tofsvipa har anlänt, Bina är ute ur sina kupor och duvhöken har gjort sitt första besök. Det sistnämnda är en tråkig historia för vi blev av med den fina tuppen Emil i går. Jag gjorde ett misstag som släppte ut honom tillsammans med hönorna i trädgården. Emil var skadad efter ett tuppslagsmål och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag inte borde släppa ut men... jag hade ju inte sett höken sedan i höstas. Stort misstag. Unge herr Salix som i princip hade huvudet på huggkubben, eftersom jag skulle bli tvungen att välja vilken tupp som skulle gå kvar efter slagsmålet, får nu axla Emils mantel. När han har vuxit i kostymen blir det nog bra det med.



R.I.P Emil

Det kliar verkligen i fingrarna över att komma i gång i trädgården. Rabarbern syns mer och mer. Tulpanerna sticker upp och snödroppar och krokus blommar. Jag har gett mig på att stamma upp en fläder och skära ur en häckkaragan när klådan i fingrarna har blivit för stor.
Vad det finns för planer för trädgården i år...
Det får ni läsa i nästa inlägg.

Ha det gott!
önskar

Anna

fredagen den 28:e februari 2014

Att föregå med dåligt exempel…

Vad lär man sig inte mer av än av sina misstag? Det bästa är ju dock om man kan lära sig av andras och slippa klanta till det själv.
Här på Lill-Hasta har vi äppelträd som är, skulle jag gissa, drygt hundra år gamla. När gårdar skiftades under 1800-talet var det inte ovanligt att man fick bidrag genom hushållningssällskapen för att plantera fruktträd. Om det är så med våra träd vet jag inte men gissningsvis är de planterade strax efter att huset flyttats efter skiftet. Att de är gamla råder det inget tvivel om men hur gamla…

För så där ett tjugotal år sedan så lät man någon gå lös på träden med motorsåg. Gissningsvis ville man få ned dem på höjden och minska kronan. Föga anade man då, att man med ett sådant ingrepp säkert har förkortat trädens livslängd avsevärt. När man kapar en sidogren på ett träd ska man vara noga så att man inte skadar grenkragen. Gör man rätt så har trädet en möjlighet att själv valla över skadan för att skydda sig mot skador och sjukdomar. När man toppkapar en gren finns ingen möjlighet till övervallning och såret lämnas helt öppet - en säker inkörsport för röta.

Ni kan själva se resultatet av den "beskärning" eller, låt oss kalla det "stympning" som gjordes. Grenarna har fläkt av barken en lång bit ned på stammen och trädet har tillfogats så stora sår så att det omöjligt kan läka.



Sågar man mer än 10 centimeter i diameter bildas svårläkta sår och röta kan fritt spridas i veden. På bilderna nedan ser man tydligt rötangreppen. På flera ställen sitter inte ens den avkapade grenen kvar utan det återstår bara ett hål...




Nedan är det träd som är mest illa däran. Kronan kämpar dock kvar på den stam som återstår. Snacka om överlevnadsinstinkt!


  



På en del träd finns det bara ett skal kvar och där veden funnits är det tomt. Anledningen till att trädet inte dör är att dess transportsystem går precis innanför barken. Trädet överlever alltså utan den gamla veden men det är klart, stabiliteten är inte så mycket att tala om.


  
   

Ofta tror man kanske att trädet slutar att växa på höjden när man toppkapar men det är alltid någon annan gren som tar över och fortsätter trädets strävan uppåt. Ibland kan man se en gammal granhäck som inte är kapad i tid och misskött . Träden står stympade men snart tar någon av de översta grenarna vid och börjar växa uppåt. Päron är ett kraftigväxande träd har en genomgående stam. Toppar man päronträdet har man snart vattenskott som tar över och håller man inte efter då har man snart flera stammar, istället för en.

Gör du kraftig beskärning i ett fruktträd kan man räkna med en uppsjö av vattenskott. När trädet skjuter vattenskott är det en försvarsmekanism. Den vill ta igen all den förlorade bladmassan som behövs för att försörja trädet genom fotosyntesen.




För att slippa så mycket vattenskott beskär man bäst i JAS, vilket man ska göra på gamla och sjuka träd. Har man ett yngre träd som man vill få tillväxt på så kan man skära på vårvintern.


Våra träd har nog, trots allt, några år kvar på nacken. En del av dem ger god frukt och jag ska försöka att ge dem en så god ålderdom som de förtjänar efter lång och trogen tjänst. Till sensommaren kommer jag att försiktigt börja glesa bland alla vattenskotten för att få in mer ljus i kronorna. Successivt kommer vi att byta ut träden för att få in nya i trädgården. Några av de gamla trotjänarna hoppas jag dock håller sig vid liv ett tag till. 

Ha det gott!
önskar

Anna

onsdagen den 26:e februari 2014

Längtan...

Nu går jag förvisso en utbildning med inriktning på växtkunskap - lignoser, sommarblommor, perenner, lök och knöl. Det är otroligt roligt att lära mer och nytt. Gestaltning, anläggning, osv.
Vad som inte ingår i utbildningen men som ligger mig varmt om hjärtat är grönsaksodling. Det var också med just grönsaker som mitt intresse för trädgård startade. Nu går jag här och spanar efter att rabarbern ska sticka upp ur jorden och när jag var ute senast så hade den faktiskt kikat upp. Glädje!

När vi flyttade till Lill-Hasta var rabarber i princip det enda som var planterat. Jag grävde upp lite i taget av gräsmattan för att jordslå annat som senare skulle få sin "rätta" plats.




Bilden ovan är tagen i juni 2009 och bilden nedan är tagen i juli 2012. Ett vilt kaos av perenner.  :-)




Jag blandar gärna in blommor bland odlingarna. Inte bara sommarblommor utan också perenner. Sedan ett par år tillbaka står det strandiris - iris sibirica - bland pallkragarna. Förra året fick den sällskap av den vita formen av röd rudbeckia - Echinacea purpurea - inget som syns på bilden dock.




Längre bak kan man se en honungssalvia - Salvia x superba -  och snett bakom den en ålandsrot - Inula helenium. Är man uppmärksam kan man också se att det bakom salvian står ännu ett stånd med rabarber. Av okänd sort men med subergoda rabarber.

Nu är längtan efter sommar och trädgårdsarbete stor. Värme, sol och med jord under naglarna :-) Jag har varit dålig med planeringen för odlingarna och det får bli som det blir. Det som hinns med mellan studierna och småbarnsliv hinns med. Jag skulle gärna vilja göra en odlingslimpa främst för att få material till jordförbättring. Hallonriset ska sparas för att lägga i botten och grannar runt omkring har hästgödsel så, det borde väl gå att få till, även om jag kanske borde gjort det i höstas egentligen. Vi får se, vad det blir av det hela...

Ha det gott!
önskar

Anna

fredagen den 21:e februari 2014

Säkerhetskopiera bloggen

Många är säkert medvetna om att "Slottsträdgårdsmästaren" och författaren till boken "Stockholms gröna rum" - Hasse Wester har fått sitt Googlekonto kapat och hans fina blogg, med samma namn som boken, är borta för gott. På Facebook har man kunnat läsa hur Hasse desperat försöker få tag på Google för att kunna återställa bloggen igen - dessvärre utan framgång. En grupp på FB har startats för att samla ihop så många namn som möjligt i hopp om att kunna påverka Google. Där kan man läsa:

Den 19 februari blev Slottsträdgårdsmästarens Googlekonto kapat och detta fick som resultat att även hans älskade blogg, Stockholms gröna rum, försvann. Google hävdar att de inte vill ge Hasse tillbaka åtkomsten för den blogg han lagt ner så mycket kärlek och arbete på. En blogg som är en nödvändighet för alla trädgårdsälskare.


Profilbild från Facebookgruppen "Stockholms gröna rum"


Många gånger när jag har googlat på någon växt har jag hamnat i bloggen och fått massor av matnyttig information från sakkunnige Hasse. Trädgårdsbloggar är i allmänhet alltid trevliga att besöka, "Stockholms gröna rum" har varit det i synnerhet.

Förhoppningsvis vinner Hasse sin kamp mot Google och vi andra får nöjet och glädjen att återse den gamla bloggen. Om inte annat hoppas jag att Hasse känner kraft att starta på nytt för hans kunnande är viktigt och hans blogg en stor källa till inspiration. Vad Hasse troligen inte visste och gissningsvis inte så många av oss andra heller vet är att man faktiskt kan göra en backup på sin blogg. Om den på något vis skulle försvinna så har man möjlighet att återställa den igen. Tips och förklaringar på hur man gör hittar ni på bloggen Fixa Din Blogspot. Länk till inlägget hittar du här. Inlägget har ett par år på nacken men jag hoppas att man fortfarande går till väga på samma sätt. Anneli som driver bloggen förklarar i inlägget på ett pedagogiskt vis hur man gör.

Det här är såklart ingen tröst för Hasse men om det kan rädda någon annan värdefull blogg från att försvinna ut i cyberrymden så...

Ha det gott i vårvintern
önskar

Anna

lördagen den 15:e februari 2014

Ymp på rotad grundstam

Senaste veckan har vi i skolan (Enköpings Trädgårdsmästarutbildning) fått prova på att ympa under ledning av Tomas Lagerström. Efter föreläsning av Tomas och provskärning på testkvistar var det dags att ge sig på det ädla materialet. Tomas hade med sig diverse ympris av sommar och höstäpplen samt tre sorters päron. Päron ympades på Pyrus communis som är starkväxande. Äppelriset ympades på antingen A2 som är starkväxande eller B9 som är svagväxande. Med mig hem hade jag sex stycken krukor med olika ympar.


Det viktiga när man ympar är att man får ympens och grundstammens kambium att ligga mot varandra. Kambiet är den tillväxtpunkt som sitter mellan trädets olika transportsystem xylemet och floemet precis innanför barken. Kambiet på ympen respektive grundstammen växer vid en lyckad ympning ihop och transporten av vatten och näringsämnen kan transporteras vidare och runt i växten.



Det är viktigt att alla öppna sår täcks med ympvax för att skydda dem och för att förhindra att ytorna torkar ut.



Krukorna täcks med plastpåsar för att ytterligare förhindra avdunstning från ympen. Nu ska krukan stå svalt (helst mellan +5 och +10 C). Jag låter mina krukor stå ute intill en husvägg eftersom temperaturen håller sig ovanför nollan som det verkar. Jag får hålla koll på termometern och temperaturen! För att skydda dem lite extra har jag ställt ned dem i en frigolitlåda....



och slutligen lutat en skiva av kanalplast över hela härligheten. En ganska skyddad miljö hoppas jag.



När ympen har hinnit växa ihop med grundstammen och rotsystemet är igång, vilket tar ca 14 dagar är det dags att höja temperaturen. Helst kan man ge rotsystemet en skjuts med undervärme medan man håller ovandelen sval. När knopparna har öppnat sig och transpirationen är igång är det extra viktigt att duscha ympen, helst dagligen.


Mina ympar 




Hur det kommer att arta sig med mina ympar återstår att se. Jag ser med spänning fram emot resultatet.
Vad är det då jag har för ympar i mina krukor? Jo, vi har ju en ganska så stor trädgård med ganska många stora gamla äppelträd drabbade av både kräfta och röta. En del träd är på fallrepet och med hjälp av grävare kanske vi på sikt kan ta bort träd och byta ut en del av jorden för att få plats med ett nytt stort träd. Mitt val föll på vinteräpplena Aroma och Fillipa. Dessa ympades på både A2 och B9, starkväxande respektive svagväxande grundstam. Bland mina ympar har jag också ett päron Lucullus

Nu är det bara att vänta och se om de bryter några knoppar vad det lider. Jag återkommer med resultat och framtida tankar om mina ympar.

Ha det gott!
önskar

Anna

lördagen den 4:e januari 2014

Efterlyses!

Jag är på jakt efter en bok skriven av Ann-Christin och Dan Rosenholm. Boken heter TRÄDGÅRDSDESIGN för en vackrare hemträdgård. Någon som sitter på ett ex som du kan tänkas sälja till mig? Boken är slut på förlaget och ingen dussinvara på antikvariat.


Ha det gott!
önskar

Anna